Nålbindning och täthet

Ett sätt som jag tycker om för att avgöra hur tät nålbindningen blir är att kolla hur mycket ljus plagget släpper igenom i olika vinklar. Bilden visar början på ett par gröna vantar nålbundna i Åsle- stygnet med fritidsgarn.

Mina nålbundna saker

En gruppbild på mina nålbundna saker ordnade från vänster till höger med nyaste till höger. Mitt favoritstygn, av de två som jag har testat, är Åsle-stygnet. De gröna vantarna är en annan något tätare variant av Åsle-stygnet än mössan och de två vantarna i mitten men de är med säkerhet tillräckligt varma även de :). De randiga vantarna är fodrade med lovikkagarn. Allt utom de gröna vantarna och nåldynan är valkade men bara lite.

Mina första nålbundna vantar

De är nålbundna i fyrtrådigt tjockt ullgarn. Dessa i kombination med försvarets yttervante i skinn är de vantar jag använder mest. De är enkla att ta på och av och tillräckligt varma. Tyvärr försvinner ju färgerna iochmed användandet av en yttervante :).

Kumihimo med en takadai

Eller fritt översatt till svenska: Fläta traditionella japanska band på japanskt vis. "Vävstolen" är takadai och tekniken är kumihimo. Här är en film på youtube där en person visar tekniken. Jag har vävt band med brickor men spontant känns det som om det blir en annan typ av band med kumihimo. Troligen blir banden tjockare än med brickvävning givet samma trådtjocklek. Kumihimo kan man göra med andra redskap än takadai. http://www.lucets.com/pages/kumihimo.html

Här är en engelsk sida med exempel på tekniken.

En sida för en som vill ta sig en närmare titt på takadai: http://www.braidershand.com/takadai.html